Man är nu förtiden igenkänd på dagkirurgiska.
-Men hej Maria, hu gick det med illamåendet?
-Jo tack det gick över.
Inför dagens ingrepp fick narkosläkaren en tillsägelse, INGET MORFIN! Han tyckte visserligen att må illa var väl inte så farligt. Men sen kom jag ju ihåg att jag inte kunnat kissa heller och det var minsan inte bra. Så då sa även han, inget morfin.
Innan hemgång får man en genomgång med kirurgen så att man vet vad som faktiskt är gjort. Läkaren hade det glada beskedet att de "gamla gångarna" fungerade att använda. Detta innebar att han inte behövt vässa kniven utan bara tråckla denna gång.
Jag fick skjuts av min mamma hem då jag piggnat till väldigt fort denna gång, om man jämför.
Väl hemma hade jag ju ingen husnyckel. Det var ju sagt att mannen skulle hämta mig framåt eftermiddagen.
Så jag la mig i solen på baksidan och inväntade mannen. Han dök upp efter så där en och en halv timme. Då hade inte han heller någon husnyckel. Den satt kvar på bilnyckelknippan som han lämnat till recond firman. Nu hade vi i alla fall sällskap av varandra.
Vid 14.30 kom yngsta sonen hem. Han hade nyckel!
Tur att det är ordning på ungarna.
På återseende
Maria
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar