Man får ändra sig.!

Idag insåg jag att min äldsta son snart är vuxen. Ja, kanske inte vuxen men väldigt mycket större och äldre än för bara några veckor sedan.
När jag var i hans ålder träffade jag min man och flyttade hemifrån. Känns som det vore helt otänkbart att sonen skulle göra det. Dels för att jag inte skulle kunna släppa taget och dels för att han själv inte har en tanke på det.
Däremot sa han vid 14 års ålder att han minnsan skulle flytta när han blev 16 år precis som jag gjort. Men när han blev 16 hade han ändrat sig och nu ska han bo hemma tills han blir 26. Vet inte om jag vill det heller. Men det är ju några år till dess så han kan ju ändra sig igen.
Måste ju säga att man förstår sina föräldrar lite bättre nu så här i efterhand. Dom tyckte ju förstås inte att jag skulle flytta så tidigt. Men jag är ju envis och med facit i handen gick det ju bra.

Idag har vi varit på fotboll igen. Yngsta sonen spelade. Tyvärr blev det förlust men han gjorde som alltid ett bra jobb.
Härligt var det ju igår då ÖSK vann. Grattis, vi gick uppåt.

Kvällen bjöd på chili con carne och ett långt samtal med min förra arbetskamrat Hannah. Kul att talas vid. Vi hade inte språkats sen jag gick på semester så det fanns en del att avhandla.

Sen blev det nattning av barn och tvätt.
Det där med tvätt är ett evighets projekt. Det tar liksom aldrig slut. Ligger det inte högar med smutsig tvätt så ligger det högar med ren tvätt som ska sorteras och vikas. Det måste ju gå att uppfinna någon apparat som fixar allt det där. Ja, det tål att tänkas på. Skulle kunna göra sig en förmögenhet om man uppfann den maskinen.
Nej, nu är nästa maskin färdig för hängning.

God kväll!

Maria